Vaniljhjärtan

Hennes pekfinger mot min panna.
Som en uråldrig rit.
En byälstes krokiga finger doppat i nyslaktat djurblod
och grovt rivna färgpigment.

Jag kan fortfarande se läpparna röra sig
men jag hör inget längre.
Besvärjelsen.
Inte hur din röst lät
men lukten av oss instängda i den där trånga
skrubben minns jag.

Alla ögonkast i smyg
försiktigt
minns jag.

Vilket jävla svek mot mänskligheten
att du aldrig fick tvätta ditt långa sorghår
i min då så oskyldiga själ.

En annan sak jag inte minns längre,
är hur många Vaniljhjärtan jag köpte åt dig.