Försöker minnas något
något från den tiden
jag växte upp.
Allt är så suddigt nu.
Som mängder av löv
som slingrat sig samman.
Någon säger att vi var
bästa kompisar.
Någon jag aldrig har sett.
Och så ditt leende.
Något jag känner igen.
Som en mycket välbekant röst.
Eller som min farmors varma,
rynkiga hand.
Som när man öppnar ögonen
till mammas nykokta choklad.
Jag öppnar ögonen och du är försvunnen.
söndag 28 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar