Kommer hem.
Tar några tabletter.
Väntar, låter det omfamna mig.
Som en kram.
Jag glömmer er,
glömmer mig själv.
Katter i knät.
Som en kram.
Blir mindre o mindre.
Smaken av Jägermeister.
Brummet från dessa två små liv.
Jag glömmer.
Försvinner.
Du har aldrig funnits.
Jag får några minuters frånvaro
innan
jag vaknar.
Ditt ljusa hår.
Din önskan om framåt.
Du har aldrig funnits.
Försvinner,
blir mindre
och mindre.
lördag 31 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar