Måste gå.

Jag står med handen på handtaget.
Någon har bytt ut låsen i min dörr.

Det är jag själv.

Den egoistiska triumfen.
Jag hör inte hemma här längre.
Spegelbilden är inte min.
Inte mobilen heller.

-"Hej! Det är jag".

Känner inte igen hennes röst.
Lägger på.
Går nerför trapporna.

Andra namn i trappuppgången,
men jag blir inte rädd.
Bara fundersam.

Varför skulle någon byta låsen?
Varför skulle någon kasta ut mig?

Ena foten i en blygrå vattenpöl.
Det tunna, rakbladsvassa Göteborgsregnet.
Som repetitiva örfilar.

Det är jag själv.