Du väckte mig.

Jag vaknade i natt
och
du låg helt nära mig
och
jag borrade mitt ansikte
djupt i ditt hår.

Jag höll dig
försiktigt
så att du inte skulle vakna.

Jag vaknade i natt
av
att du drömde en dröm om mig
av
att du sa mitt namn i sömnen.

Jag lyssnade försiktigt
så att jag skulle höra.

Jag vaknade i natt
i tvångstankar
och
svett
och
ensamhet
och
brustna löften
och
olika medicinförpackningar
och
uppkräkta matrester
och
jag reste mig hastigt
så att jag inte skulle somna.

En historia blir inte historia
förrän den berättats.
Jag skall aldrig säga ditt namn.

Aldrig.