Första gången dom ringde
satt jag
vid telefonen och väntade.
5 mil i hög fart genom den höga snön.
Dom mötte mig vid parkeringen.
Dom sa:
Det enda Hon kan säga är ditt namn.
Jag tyckte ändå du såg glad ut
någonstans långt därinne
bakom blodet
knark och alkoholdimmorna.
Du vägde nästan ingenting när jag bar dig till bilen.
tisdag 17 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar