Det lilla huset

Jag kunde inte ens stå raklång i det där lilla huset.
Det var som en teckning.

Lukten av den buckliga

Opel kadetten

rostflagorna måste ha regnat runt den.

Att köra så många mil utan att ens kunna

stå på benen.

När jag föll omkull på gårdsplanen

pudersnö som virvlar upp.

När jag bad dig gifta dig med mig

såg jag för allra första gången

något som liknade uppgivenhet i dina ögon.

Minns forfarande fontänorgasmerna

brädgolvet

drogerna

kylan.

Jag var borta innan du vaknade.

Det tog 12 år innan vi hördes av

efter det.

Jag åker fortfarande till det där huset ibland

och röker en cigarett

som en seriemördare behåller souvernirer från sina offer.