Längtan

Ansikten

dom hejjar igenkännande.

Lägger handen på min axel
tar i min hand.

Men jag förstår ingenting.

Känner inte igen ett enda av dom längre.

Tanken slår mig
är det
så här långt jag har kommit.

Längtan.

Är inte det ett ord
för stort för våra patetiska bokstäver,
krumelurer,
skrivtecken?