Inte en enda.

Så länge tillbaks jag kan minnas,
långt tillbaks i barndomen
har jag alltid varit extremt oberoende.

Jag visste precis var allt skulle
läggas,
i vilken ordning
ja till och med hur.

Ingen kunde ge mig instruktioner,
hänvisa mig.
Inte ens mina föräldrar.

Alla var som statister.
Liknande de pappfigurer
som brukar finnas i matbutiker.

Det var en berusande känsla.
Att inte behöva någon.
Ingen av er.

Man kan säga att jag blev
tidigt beroende
av att vara oberoende.

Att inte behöva
någon enda en av er.

Till exempel köpte jag
mitt första kylskåp
vid åtta års ålder.

För Svarta pengar.

Började röka.

Bodde ofta i en husvagn på tomten.
Spenderade dagar i skogen
eller i stan.

Du frågade om jag älskade dig.

Jag visste precis vilka ord som skulle
sägas,
i vilken ordning
ja till och med hur.