Ibland lånar jag någon av er.
En kort stund bara.
Det känns ungefär som att
gå in i ett mindre rum
eller provköra en bil.
Jag försöker inte göra det
för ofta.
Nån gång då och då bara.
När kramperna är för starka.
Värken för stor.
Då lånar jag någon av er,
bara en kort stund.
En natt.
Vi gör ingen stor affär utav
det hela.
En natt.
En enda natt
av de tusen år jag tvingats hit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar