Vi har disskuterat det där utjämnandet
tusentals gånger.
Mellan svart och vitt,
mellan sorg och glädje.
Hur mycket medbrottsling är man
i sitt eget öde.
Hur många gånger kommer allt igen.
Hur rädd är du för att bli likgiltig.
Som stämjärn i ek, utjämna, utjämna, utjämna.
När allt är slut, vem räknar spånen.
Vem skall se det du redan sett
nästa gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du ar valdigt duktig, gillar att det e morkt men det kanns anda lite romantiskt morkt, typ en sorgsen romantisk bok. ska du inte ta o skriva en bok?! eller atminstonde en novell?
SvaraRadera