Vaknande stad.

Silhuetter utefter bergets rand.
Tornar fram krökta i motljus.

-"Titta, det är människor!"

Dessa myror med sin packning
som möter en ny dag.
Återigen en strapats.

Här finns inget mellanläger
på den efterlängtade platån.
Ingen proviant
eller tröstande sovsäckar.

Det finns inte ens ett äventyr
eller något hjältemodigt över situationen.

Stretandes upp för bergskammen.
Kunde vara vilken stad som helst
var som helst.

I en bil i en bilkö eller dragandes
en trött häst efter landsortsvägen.

Inte ens någon som utbrister;

-"Titta, dom är människor!"