Jag bar dig med mig överallt.
Som ett halsband,
som en tatuerad tår.
Som en längtan efter bikt.
Som ett foto från en underbar barndom.
Man kunde känna igen den
krökta ryggen så fort
jag kom in i ett rum.
Båda händerna försiktigt
kupade.
Jag bar dig med mig överallt.
Långt innan jag hört din röst
eller sett ditt ansikte.
Som en slipad kniv.
Som ett återfall
en våldtäkt eller en död fågel.
Du visste hela tiden att du
var på resande fot.
En resande.
Men din väska var alltid tom.
Jag låg där.
lördag 23 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar