Olärd

Jag vill vara olärd igen
inte kunna någonting.

Inte veta hur man håller händerna.

Jag vill vara olärd igen
ett djupt andetag av luft
som inte någon annan spottat ut.

Inte veta hur eran värld luktar.

Jag vill vara olärd igen.

Sakta lära fingrarna
hur allt det här kändes från början.

Jag vill vara orörd igen.

Känna allt
för första gången.

Vaniljhjärtan

Hennes pekfinger mot min panna.
Som en uråldrig rit.
En byälstes krokiga finger doppat i nyslaktat djurblod
och grovt rivna färgpigment.

Jag kan fortfarande se läpparna röra sig
men jag hör inget längre.
Besvärjelsen.
Inte hur din röst lät
men lukten av oss instängda i den där trånga
skrubben minns jag.

Alla ögonkast i smyg
försiktigt
minns jag.

Vilket jävla svek mot mänskligheten
att du aldrig fick tvätta ditt långa sorghår
i min då så oskyldiga själ.

En annan sak jag inte minns längre,
är hur många Vaniljhjärtan jag köpte åt dig.

Hejja Sverige!

Kugghjul, slussar och turbiner.
Dån, människor, maskiner.

Alla brustna hjärtan mitt i allt det här.

Avgaser, bilar och besvär.
Ickesagda ord, ärliga handslag och gevär.

Alla brustna hjärtan mitt i allt det här.

Tomburkar, ångest och tabletter.
Örfilar, skammen och skrikiga nätter.

Alla brustna hjärtan mitt i allt det här.

Tulpaner, kaffedoft och handflata på kind.
Fingrar i håret, läppar i regn, din lukt i en sommarvind.

Och så...Alla brustna hjärtan bland allt det här.