När du inte är hos mig.

Viska till mig.
Du viskar till mig.

Att ingenting finns längre.
Och att allt nytt föds i slut.

När du inte är hos mig
hör jag din röst

som viskar

att ingenting
finns på riktigt.

Nu.

Jag vill inte
att du säger

att du älskar mig.

Jag vill
att du gör något.

Som får mig att tro.

Detta har hänt.

Jag kommer ihåg
saker för mycket
länge sedan.

Det stör mig.

Att allt detta
har hänt.

Utan att någon
gav röst åt det hela.

Ärenden.

Jag går kärlekens
ärenden.

Som en brevbärare
ett blomsterbud
eller en bulvan.

Jag går kärlekens
ärenden.

Som en gårdshund
kattungar i en säck eller
barnhemsbarn.

Jag går kärlekens
ärenden.

Som en läkare
med dåliga nyheter
eller en VD på en
välbevakad bolagsstämma.

Jag går kärlekens
ärenden.

Från gård till gård.
I vått och torrt.

För att det inte finns
några val.

För att det måste göras.

För att vartenda ord
som sagts

måste sägas igen.

Lite mindre.

Jag behöver inte
ha dig längre.

Jag har redan haft dig.

På alla tänkbara och
otänkbara sätt.

Här inne.

Jag behöver inte vara
ägd längre.

Jag äger dig.

Eller åtminstone minnet av dig.

Och det enda
du kan göra åt det.

Är att minnas mig

lite mindre.

Sms.

Hej Baby !

Hoppas allt är bra med dig?
Detta kommer att vara så himla kortvarigt.
Vi måste vara rädda om det.

Den här lilla flamman.

Passionen.

En fågel som tvekande
skall ge sig av från fönsterblecket.

Men du vet redan om allt det här
så jag behöver knappast förklara nåt mer.

Jag ser det i sättet dina kläder formar hög
på golvet.

Sättet dina händer febrigt rycker i min kropp.

Strax stannar tiden.

Ses snart.

Spiderman.

Flyger från
hustak till hustak.

En mygga
som landar på människors
hjärtan och suger blod.

Du frågar vad jag heter.

Jag säger

du kan kalla mig Spiderman
eller nåt.

Stenen.

Alla de här tårarna

har bildat en airbag mellan det som
brukade vara du och jag.

Mellanrummet hänger
som en sladdrig kondom
längs våra kinder.

Vet du hur det ser ut
på såna som oss?

Vi som även utan ord
brukade kunna tala om allt.

Vattnet som urholkar stenen.

Vilka turister, kärlekspar,
flanörer

kommer att plocka upp oss
och ta med oss hem?

Det var jag.

Det var jag
som lade den första Järnvägen.
Handen mellan oss.



Det var jag
som tillverkade den allra första telefonen.
Rösten som sa: Jag älskar dig.



Det var jag som
uppfann hjulet.
Armarna som håller runt din kropp.



Det var jag som
skickade världens första E-mail.
Du läser orden du längtat efter hela ditt liv.



Nej, jag ljuger.

Det var du som gjorde allt det där.