Luffaren.

Jag har drivit på haven.
En flotte.

Kalla vindar, kallt vatten.

Jag ser mig själv i spegeln.
För handen utefter min kind.
Vad hände med dom här 15 åren.

Trodde aldrig jag skulle hitta hem.
Eller komma till en öppen dörr.

Slutat tro
på
tron.

Vågor av kallt vatten.
Underligt
men det vänjer man sig vid.

Jag förstod inte förrän jag hängt
min rock i hallen.

Började äta igen.
Började andas.
Allt omkring mig fick färg och doft.

Konstigt
färg och dofter vänjer man
sig aldrig vid.

Mitt lilla knyte i sanden.
Ett fåtal ägodelar där.
Jag står vid havet.

Allt var på lek.

En flotte måste byggas.
Jag gick utan rock och handskar.

Sånt vänjer man sig aldrig vid.

Kalla vindar, kallt vatten.

Jag för min hand utefter kinden
sånt vänjer man sig aldrig vid.

Historien om oss.

Före oss
fanns ingenting.

Inte upptäckten av mikroorganismer,
härgårmanreflexer,
papiljotter
eller ordet för näsblod.

Före oss.
Ingenting.

Inte Danmark,
grus,
buteljerat vatten
eller människor
som stannade och hejade glatt
på varandra vid övergångsställena.

Före oss.
Ingenting.

Inga nästrimmers, reservoarpennor,
kärleksromaner, centralstationer,
citrusfrukter
eller ljumma vårvindar.

Inget spräckt porslin,
guld,
smutsiga golv
eller ens
ordet för näsblod.

Efter oss.
Ingenting.

Du väckte mig.

Jag vaknade i natt
och
du låg helt nära mig
och
jag borrade mitt ansikte
djupt i ditt hår.

Jag höll dig
försiktigt
så att du inte skulle vakna.

Jag vaknade i natt
av
att du drömde en dröm om mig
av
att du sa mitt namn i sömnen.

Jag lyssnade försiktigt
så att jag skulle höra.

Jag vaknade i natt
i tvångstankar
och
svett
och
ensamhet
och
brustna löften
och
olika medicinförpackningar
och
uppkräkta matrester
och
jag reste mig hastigt
så att jag inte skulle somna.

En historia blir inte historia
förrän den berättats.
Jag skall aldrig säga ditt namn.

Aldrig.

Den svarta sjön.

Vi träffas ibland
och drar ut alla
sladdar.

Exprimenterar.
Allt skall pluggas ur.

Du säger att du inte kan
gå till sängs förrän vi hittat
varenda kontakt.

Vi brukar lägga
allt i en hög på köksgolvet.
Batterier, simkort, ipods
och bärbara datorer.

Du säger att det känns som
att ro ut på en svart sjö.

Det brukar vara i ungefär
ett dygn.

Sedan går du.

Jag kokar kaffe
samlar alla vinflaskor i en sopsäck
och kopplar in allting igen.

Jag vet ingenting om dig.

Inte ens var du bor.