Ditt leende

Försöker minnas något
något från den tiden
jag växte upp.

Allt är så suddigt nu.
Som mängder av löv
som slingrat sig samman.

Någon säger att vi var
bästa kompisar.
Någon jag aldrig har sett.

Och så ditt leende.
Något jag känner igen.

Som en mycket välbekant röst.
Eller som min farmors varma,
rynkiga hand.

Som när man öppnar ögonen
till mammas nykokta choklad.

Jag öppnar ögonen och du är försvunnen.

Den Nya Tiden

Det får inte vara sant.

Träden, bladen,

fotosyntesen har slutat fungera.

Det finns inget som kan

hjälpa mig längre.

Google, Wikipedia,

alla har plockat bort ordet "Kärlek".

Alla heliga böcker samlas in

för att skrivas om.

Det är den Nya Tiden.

Lärda män nickar

samstämmigt
med huvudena.

Nån av insamlarna

blev skjuten

vid en dörrpost.

Det får inte vara sant.

Dina ögon stora som

dessertallrikar.

Det finns ingen som kan hjälpa

dig nu.

Allt måste tas isär och göras om

från början.

Alla familjer måste splittras,

alla syskon delas,

alla som saknar måste aldrig
få återses.

Det är inte mycket vi kan göra åt saken.

Varje ordbok, lexikon måste revideras.

Alla bibliotek göras om. Internet, allt.

Imorgon skall jag skriva ditt namn

på en liten bit papper

som jag gömmer

under kläderna.

Vi ses.

Varje andetag,
Elektricitet!

Varje ord,
varje blick,
varje andetag.

Korta, korta
som varar för evigt.

Om jag tvingas resa
tar jag med mig allt det här.

En sak lärde dom mig,
säg aldrig "Hej då!"

Säg; "Vi ses!"