Kalle Anka näbbar & pappersmasker.

Dina tänder runt ett äpple.
Som ett minne
hastigt fladdrande förbi

från den tiden du kunde
tala.

Öden spricker upp
och delar sig
likt landmassorna
då

för tusentals år sedan.

Hur länge skall du
bära runt Kalle Anka näbbar
och pappersmasker.

Läppar som inte orkar ljuga.

Dina tänder runt ett äpple.
Flyktigt som en kyss
skulpterad i bensin.

Aldrig -Hej då.

Jag skrek efter andarna,
jag hade redan gett upp.

Det som jag berättar nu
utspelar sig långt innan
vi möttes första gången.

Men jag minns det så tydligt.

Jag gav upp allt.
Jag erkände.
Jag la mina papper på bordet.

Kände min kropp bli tung.

Där i den halvmeter höga snön.
Tog jag farväl.

Av allt jag ditills hade känt,
av dig långt innan jag träffat dig.

Jag skrek efter andarna
för att jag visste att det
skulle bli vi två.

Jag erkände
när våra ögon möttes
att ingenting

skulle bli som förut.

Jag tog farväl.
Men sa aldrig -Hej då.