Igen.

Jag har drömt om det
i hundratals år.

Det känns som
det gjorde då.

Handen.

Alla de små, små händelser
som redan har utspelat sig.

Händer igen.

Du har drömt om det
i hundratals år.

Jag gör det igen.
Det som redan har hänt.

Någon annan.

Jag är med någon annan nu.

För att det går.
I stället för.

Det lindrar.
Det är så vi människor fungerar.

Det stör mig inte särskilt längre.

Den som du är med nu
vem är det

i stället för.

Nytt arbete.

Jag kommer ihåg
när du kom hem
och berättade att
du fått ett arbete.

Jag blev så glad.

Tills du berättade
att det låg i ett annat land.

Två timmar
senare var du borta.

Kilimanjaro.

Och åarna
och bäcken blev vårt öppna hav.

Och hembyggda cyklar
och Variflexbrädor blev våra motorcyklar.

Och hustaken
och hisschakten blev vårt Kilimanjaro.

Och Preppens folköl
och Röda Prince blev cigarrer och coctails.

Och Domusgympapåsen
och Kånken blev våra sjömanssäckar.

Och Göteborg var hela Världen.

Och den var vår.

Vårt Afrika.
Vårt Kilimanjaro.

Nästan glömt.

På den tiden

kunde jag dödat mig själv
för en natt tillsammans med dig.

Men det är så längesedan
att det är nästan glömt.

På den tiden
drack vi folköl
och funderade
på hur vi skulle vara
nu.

Kommer du ihåg
att vi glömde
komma hem.

Hemma hos Petri.

Alla du låg med
utom mig.

Köpa mer
blanda ut.

Det är nästan glömt.